Allt är ett

Vördnaden för livet och Jorden måste återupprättas, människans rätta plats i Universum bli känd. En gång i tidernas begynnelse lades harmoni och kärlek ner i den mänskliga rasen som en pakt för förbundet med det Gudomliga. Det övergripande målet för människans utveckling är att utveckla denna kärlek och harmoni och låta den växa till glädje för människorna själva och andra.

All nåd som flödar över Jorden och människorna kommer från den outsinliga källan i mitten av Alltet. Denna källa har flödat i alla tider under kontroll av Universums Herre. Outsäglig och outrannsaklig är den makt som styr allt som sker. Inte är det en personlighet, nej långt större än så är den obegränsade makten. En kraft som verkar i alla tider, som står över allt skapat. Universums bebyggare kan aldrig fullt ut förstå vad som är alltings orsak och källa. Ett mänskligt förstånd kan aldrig göra sig en föreställning om detta annat än som en svag återspegling av det outsägliga.

I alla tider har människorna försökt fånga det Gudomliga i sina medvetanden men allt har blott varit en produkt av deras begränsade förstånd. Den Allmakt och kärlek som allt skapat vilar på är alltför stor för ett begränsat mänskligt sinnes förståelse. Dock borde människorna kunna få en aning om det outsägliga genom att betrakta naturens under där allt är en produkt av den Gudomliga skaparkraften och kärleken.

Om en människa tror att Gud är något utanför skapelsen, utanför henne själv tar hon storligen miste. Allt är en del av det Gudomliga undret, allt är skapat i kärlek, allt finns i Gud och Gud finns i allt. Om en människa förgriper sig på sig själv eller något annat liv förgriper hon sig på Gud. Gud finns i allt skapat. Låt denna sanning bli en ledstjärna i allt handlande, allt du gör mot en annan varelse gör du mot Gud. Vi är alla delar av samma stora Helhet. Allt är ett. Allt hör samman.

Målet för människans utveckling är att bli medveten om detta sammanhang på ett alldeles konkret och praktiskt sätt. Genom att en människa upplever sig som vara en del av allt skapat, med förbindelse med allt som existerar, kan hon göra sig en föreställning om Guds allmakt och utsträckning i allt levande. Tar en människa sin särart, sin egen person som något avskilt från helheten har hon ännu inte förstått sin placering i Universum. Varje människa har en unik uppgift och är en del av Guds stora verk. Att leva i denna övertygelse lyfter perspektivet från det jordiska, förgängliga till det eviga, till Gudsriket.

Människans rätta hem och tidlösa ursprung är utanför Jorden. Hon lever i kroppen under olika perioder för att förkovras och växa men hon skall förr eller senare vandra tillbaka till sitt ursprung. Att få komma hem till sin rätta familj är varje människas mål och stora längtan. Livet i kroppen är ett under och en stor gåva men det är inte människans rätta boning. Hon är ett gudaväsen, en ängel fängslad i en kropp. Att frigöra detta Gudomliga väsen är människans stora uppgift. (Texten från de Höga Mästarna)


Citatet ovan kommer från Texten från de Höga Mästarna som jag tog emot på medial väg i augusti och september 2001. Texten är ett av resultaten från de Höga Mästarnas projekt som har pågått under många liv och som redovisas på den här webbplatsen och i mina böcker. Huvudbudskapet i projektet är verkligen att allt är ett och att allting hör samman - både här på jorden och i universums andliga och materiella dimensioner. Allt hör samman och allt existerar i den gudomliga kärleken som driver utvecklingen framåt mot fullkomning och sammansmältning.