Dualsanningen

Den hjärtats och själens gemenskap som en gång grundlades i skapelseögonblicket kommer också att leda tillbaka till urhemmet. I skapelsen delas den ursprungliga harmonin i två beståndsdelar och den obalans som skapas genom detta driver också utvecklingen framåt. Genom liv efter liv kommer den otillfredsställda längtan efter denna saknade halva att driva människan framåt i sitt sökande.

Denna passion är i sanning en lidandets väg för inte förrän långt fram i utvecklingen kan man räkna med att få den tillfredsställd. Men sökandet skapar också grunden för att längtan så småningom skall kunna bli uppfylld. Genom att personligheten och kärleken stärks genom alla tillvarons erfarenheter kommer människan till slut att vara i stånd att finna sin saknade halva, uppfylla den stora saknaden.

Genom en stark och mogen kärlek till en annan människa blir man så i stånd till att spränga de barriärer som finns inbyggda i den jordiska tillvaron och bli istånd att erhålla en förening med alltet, ursprunget eller Gud. Vad man väljer att kalla det.

Människans kärlek till den som är hennes syskon, like och andra halva är den drivkraft som kan göra detta arbete möjligt. I en stor självförglömmande kärlek kan allt ske. Allt är möjligt att uppnå i kärlekens namn. Den relation som gör detta möjligt etableras redan i skapelseögonblicket. En själ delas i två och dessa halvor söker därefter varandra i jordeliven. I tidens fullbordan kommer dessa själars längtan efter varandra att leda dem framåt mot den slutliga befrielsen. I kärlekens namn kan den slutliga segern uppnås.

I längtan efter sin själsliga motpart kan människan välja att låta kärleken blomma eller förkvävas. Genom att helt vägra den att existera kommer den att lida och kvävas. I tillfredsställelsen av de kroppsliga behoven ligger ingen utveckling, inget växande. Kraften måste tas tillvara och ledas i en riktning som för framåt. Genom att försaka kan man vinna allt. Den som känner tillfredsställelsen av att bejaka alla lustar men ändå väljer att avstå från den omedelbara tillfredsställelsen kan nå utanför sig själv.