Det tredje
året - hösten 2001 till sommaren 2002
Andlig kraft
Det tredje året i min andliga utveckling började i juli 2002 med en oerhört stark invigning där jag fick en vision av det gudomliga i sin manligt-kvinnliga form. Visionen av det gudomliga i sin manligt-kvinnliga form, i absolut balans och jämlikhet, var en direkt illustration av den gudomliga kraftens fundamentala karaktär av kärlek. I denna invigning bekräftade jag också att ”jag är Guds” som svar på en direkt fråga. Den andliga kraftens grundprincip i form av kärlek och sammansmältning illustrerades också i en stark vision någon månad senare av brudpar som förenades och förvandlas till ett, till en ljusgestalt. I samma vision såg jag också ett hjulkors.
Den starka kraft som jag fick ta emot under den här perioden skapade nya utrensningar och öppnanden. Under sommaren 2002 fick jag ytterligare insikter som handlade om att den andliga kraften är ett slags eld som förmedlades från min andlige lärare och mästare. Jag fick en vision av en ”klippgrav” som var full av det andliga ljuset som ser ut som smält guld och tolkade det i kristna termer. Idag ser jag dock denna vision som bild av mitt eget inre ljus och en glimt av den fullbordan som skulle komma ett år senare. Jag upplevde både att kontakten med min andlige Mästare hade karaktären av eld och fick ledning om att min egen kraft växte och utvecklades i form av en levande andlig eld.
Jag nådde en kraftnivå som visade sig som det kristallklara vita ljuset med en regnbåge omkring. Jag fick veta att kroppen var ”tom” och rengjord. Detta var ett tecken på att själens arbete för att steg för steg befria sig från sin fångenskap i den materiella kroppen i stort sett var klart. Detta upplevdes också senare rent fysiskt som ett öppnande av kroppen och att själen bröt sig ut som en fjäril som lämnar puppan.
Kunskap och insikter
Genom invigningen till der tredje året fick jag en direkt kunskap om den gudomliga kraftens manligt-kvinnliga karaktär. En stor del av arbetet under detta år handlade om tidigare liv och karmiska blockeringar. Jag förstod att min själ hade arbetat med samma frågor och hade haft samma strävan i liv efter liv. Andra viktiga insikter handlade om den kundaliniprocess som jag hade genomgått och om min roll som avatar.
Jag fick genom mina meddelanden veta att det stora mysteriet skulle uppenbaras för människorna, att templet som skulle resas på jorden var fullbordat och att Gud bodde inom mig. Jag fick kämpa med att förstå att jag var ett verktyg för den gudomliga världen, deras kanal till jordens barn. Jag skulle förmedla sanningen om den gudomliga kärleken som följer oss genom hela vår utveckling, att vi är ett med det gudomliga. Jag skulle förkunna den himmelska harmonin och balansen, att himmel och jord, ande och materia måste balanseras i människan.
I början av 2002 kunde jag äntligen helt och hållet inse att jag var min egen mästare. Mina gränser öppnades, mitt begränsade perspektiv utvidgades till att gälla hela världen och alla folk och kulturer.
Kärlek - förbrödring, sammansmältning och uppgående i Alltet
Jag fortsatte arbeta med att försöka förstå vad som hände och att vara sann mot mina andliga upplevelser och mot kärleken som är den gudomliga kraften. Jag fick en insikt att om att om jag förtrycker och dödar kärleken dödar jag också det gudomliga. Att vi måste finna vår andra halva och förenas med honom/henne på det andliga planet för att kunna gå vidare i vår andliga utveckling. Men det var inte lätt att hantera denna insikt och mitt arbete för att lösa upp gamla karmiska skador och blockeringar gjorde också att starka känslor av svek och smärta aktiverades.
Jag försökte åter få bekräftelse från den grupp som jag funnit i qigongträningen i samband med det genombrott som ledde till att jag tog emot Texten från de Höga Mästarna. Men åter blev jag avvisad och upplevde mig därmed mycket sviken. Den gemensamma qigongträningen hade betytt oerhört mycket för mig både i relation till min dual och till gruppen men i början av 2002 insåg jag att det var dags att släppa taget om den. Jag var tvungen att stå helt fri och självständig. Men samtidigt fick jag också veta att brödraskapets sanning skulle uppenbaras.
Den starka kraft som verkade för kärlek och förening visade sig i olika visioner där bland annat bröllopsmetaforen utvecklades till att visa på föreningar på nivå efter nivå. En förening eller ett fullkomnande på en nivå gav förutsättningar för föreningar på allt högre nivåer.
Under det tredje året växte min egen ande så att den kunde förenas med den allomfattande gudomliga kärleken på allt högre nivåer. Detta dokumenterades bland annat genom de meddelanden från mina andliga lärare som jag fick ta emot.
Du vet ju Åsa hur svårt det är men du har också fått erfara sötman i det vin jag skänker i åt den som lyckas. Kärleken är den stora belöningen. Vi är ju alla ett. Ett i Guds rike. Vi älskar alla varandra. Kärleken är den stora belöningen för allt. Inte den själviska känsla som människorna ofta benämner kärlek. Det är i själva verket bara ett uttryck för ägande, kontroll. Den riktiga kärleken riktar sig utåt mot allt och alla. Den är givmild och generös, ger utan att begära något tillbaka. Din kärlek till Lars hjälpte dig att nå utöver det vanliga, konventionella. Den gav dig möjlighet att utvecklas som människa, att växa. Och du tog emot den gåva som räcktes dig. Du tog emot barnet och lade det vid ditt bröst. Lät detta liv näras och växa.
Det
här är en
så stor hemlighet, det sanna mysteriet. Att
kärleken är det som hjälper oss att
växa upp, bli mogna människor. Inte den
barnsliga känsla som irrar hit och dit utan den varma, starka,
självförglömmande kärleken. Men man
måste vara vuxen att ta emot gåvan när den
sträcks fram. Lärt sig se bortom den omedelbara
tillfredsställelsen. Bortom
det yttre skenet hos medmänniskorna. Man
måste ha lärt sig respektera både sig
själv och andra för att det stora skall kunna
ske. Jag väntar ju
alltid på er människor. Jag
längtar efter
att få förenas med er. Vi hjälps alla
åt att skapa förutsättningar för
att ni
skall växa, bli mogna nog att möta oss. Det
är en underbar hemlighet detta att
vi är menade för varandra. Att vi hör samman
i evighet. Från tidernas begynnelse
och alltid. AO.
(17/8 2001).
Den andliga kärleken innebär en förening med det gudomliga och med alla själar som man genom tiderna har utvecklat starka band till. Förverkligar man denna allomfattande kärlek blir man en medlem i det vita korsets brödraskap.
Tag emot oss ikväll. Nu skall undret ske, vi skall förenas i den största kärleken. Du vet ju att det bara är gott det som väntar, det finns ingen anledning till rädsla och oro. Lita bara på oss, vi har all makt och du är vårt älskade verktyg. Visst känner du vår kärlek i varje stund? Vi vet ju att den alltid flödar ut över dig och alla andra. Den människa som lärt sig ta emot oss är i sanning benådad. Korset är vårt tecken, vi är det vita korsets brödraskap. Vår gemenskap känner inga gränser. Vi finns alltid med er, ni finns alltid med oss. I kärleken, i Gud, förenas vi närhelst ni vill och är redo. Vi har väntat så länge på detta.
Reinkarnation och upplösning av karmiska blockeringar
Under våren 2002 öppnades porten mot mina tidigare liv på vid gavel och den intensiva processen med att förstå vad som hänt och lösa upp de karmiska blockeringar som skapats pågick ända in på hösten 2002. Jag fick en bild av min utveckling som sträckte sig från Egypten, Kaldéen, Kina, ett liv med essener, som gnostiker, ett liv i kloster som visionären Hildegard av Bingen på 1100-talet, ett liv som inka i Peru, kathar, konstnären och munken Fra Angelico på 1400-talet, ett liv som alumbrado i Spanien runt 1520, astronom och alkemist i liv som Tycho Brahe. Därefter kom profetissan Jane Lead på 1600-talet, konstnären och profetissan Hilma af Klint mellan 1862 och 1944 och till mitt nuvarande liv. Jag såg en tydlig utvecklingslinje som gick genom alla mina liv i form av andliga kontakter och sökande efter sanningen.
I samband med mitt arbete med att lösa upp gamla karmiska skador och blockeringar blev inkvisitionen och den kristna kyrkans roll allt tydligare. Jag hade redan tidigare fått vinkar om religiösa övergrepp genom vissa drömmar men nu upplevde jag mycket konkret den maktlöshet och oerhörda smärta som var förbunden med de religiösa förföljelser som jag hade upplevt på 1500- och 1600-talen. Den process som jag upplevde i samband med mina kamrater i qigongskolan och speciellt den person som jag såg som min dual och andra hälft gav mig en kraftfull möjlighet att arbeta med känslor av skam, skuld och svek vilket resulterade i att jag blev mer medveten och att gamla karmiska skador började läkas.
Denna process var speciellt intensiv i samband med att livet som alumbradon Juan del Castillo som förföljdes av den spanska inkvisitionen och så småningom brändes på bål i Toledo. Jag återupplevde dessa händelser på ett oerhört starkt och tydligt sätt. Så småningom insåg jag också att den person som jag såg som min dual och den grupp där vi mötts hjälpte mig att läka dessa karmiska skador genom att vi återupprepade mönstret och att jag därigenom fick tillfälle att arbeta med kärlek och förlåtelse.
Vid den stora kallelsen att lämna det vanliga livet i augusti 2001 sades att alla erfarenheter i alla mina inkarnationer hade varit förberedelser för det som skedde nu. Lidandet och smärtan som är förbunden med att leva ett mänskligt liv är samtidigt den gyllene utvecklingsvägen. I samband med kallelsen fick jag också veta att min förmåga att ta emot meddelanden från den andliga världen var en förmåga som hade överförts helt oförändrat från föregående liv. Jag fick veta att jag hade förberetts i liv i Egypten, Kaldéen och Kina och att det hade ställts upp profetior för mig i dessa liv.
De gamla mysteriefilosofierna
Gudinnan gjorde sig påmind på flera sätt i mina andliga upplevelser. Jag förbinder henne numera bland annat med de många visioner av halsband med pärlor och gnistrande diamanter, juvelbesatta diadem och annat som jag fick. Det starka öppnandet mot tidigare liv och den svåra kampen med att rensa ut karmiska skador återfinns naturligtvis främst i föreställningar om reinkarnation och karma i hinduism och buddhism men tron på reinkarnation fanns också till exempel i den gamla grekiska orficismen. Den starka upplevelsen av det kristallklara vita ljuset och ”regnbågstronen” har jag närmast återfunnit i vajrayana och i beskrivningen i Bardo Thödol av det regnbågsfärgade elementet som är alla buddhors gemensamma kraft.
Avsked och frigörelse - att släppa det vanliga livet
I augusti 2001 fick jag en mycket stark kallelse i direkt tilltal som handlade om att jag måste ge upp mina personliga mål och göra mig klar för en speciell uppgift. Jag var tvungen att stå upp för min egen sanning och för det som jag hade upplevt, jag hade avgett ett löfte som jag måste infria nu. Mysteriernas herrar kallad mig till tjänst och nu var det min tur att ge ett bidrag till det stora hela. I samband med denna kallelse såg jag också det vita korset. I en senare kontakt sades att profetian skulle uppfyllas nu och att vi (ledarna i den andliga världen och jag) hade en gemensam uppgift. Denna kallelse var så stark att jag omedelbart gav upp mitt yrkesliv och beredde mig på att ta emot det som väntade. Detta visade sig innebära att jag skulle ta emot en text som dikterades för mig under två veckor och som jag kallade Texten från de Höga Mästarna.
I februari 2002 kändes det som om jag var död. Jag hade slutat med mitt företag och enbart arbetat med mitt andliga projekt under det gångna halvåret. Jag hörde inte längre hemma i det vanliga livet på jorden. Det kändes som om jag var ett tomt skal, jag hade inga planer, inga önskningar, inga krav och nästan inga band till andra människor. Det var som om jag var död men ingen annan hade förstått det. Jag hade rensat ut så mycket och gjort mig fri från så många band, det kändes som om allt som kunde hålla mig fast var borta. Allt var tomt och det fanns ingen väg tillbaka och jag insåg att detta var den position som alla stora andliga mästare hade uppnått.
Bekräftelse och fullbordan på denna nivå
Fullbordan på denna nivå kom i och med en upplevelse av ett starkt vitt ljus med en regnbåge omkring som jag hade kvällen den 2/5 2002. Det var en helt ny kraftnivå som jag fick kontakt med. Jag tolkade det som en tron med någon hög andlig kraft. I en dröm vid samma tid såg jag också att kroppen nu var helt tom. En sista bekräftelse fick jag i och med den ”halleluja-kör” som plötsligt hördes några dagar före midsommar.