Det fjärde året - hösten 2002 till sommaren 2003
Andlig kraft
Den tantriska kraften blev allt tydligare under våren 2003, bland annat genom visionerna av dakinin med den gröna kraften och av den gröna shivalingan. Jag nådde en ny kraftnivå i en vision/dröm närjag kom till ett underbart vackert palats som var som en juvel eller ett heligt tempel bestående av stilla rymd och gudomlig kraft Dagen innan hade jag en annan vision av ren kraft när jag mötte en meditationsbuddha. I detta sammanhang fick jag åter bilder av hjulkorset.
I ett meddelande från mina andliga lärare den 4/5 2003 sades det att det skulle ske en stor invigning som skulle vara en förening mellan himmel och jord. Den kraft som ledde arbetet står för resultatskapande visdom, syntes och upplösning av karmiska band och den utgår från alla mästares gemensamma centrum. Denna kraft står för förbrödring, sammansmältning och uppgående i det stora Alltet. Det handlar om att vara i Gud och att ha Gud i oss. Den står för förening mellan himmel och jord, mellan de stora polerna i Universum. Det förutsades att ”när detta kraftfält aktiveras, när strömmen slås på, sker det utlovade bröllopet. Kraften kommer att vara som en blixt som aktiveras över hela Jorden i ett enda ögonblick”.
Kunskap och insikter
Arbetet med Förklaringsboken som började i september 2002 handlade dels om att jag genom arbetet själv fick en bättre förståelse för vad som hade hänt, som till exempel sambandet mellan mitt liv och Hilmas, men också om att jag genom att beskriva det också erkände och accepterade det som hade hänt.
Den 17/9 2002 upplevde jag ett starkt öppnade, som en dubbeldörr som slogs upp med en smäll och en varm vind blåste igenom den. I samband med denna upplevelse kom det också ner en massa information från den andliga dimensionen, som vanligt hann jag inte tolka den men det verkade vara texter på sanskrit.
Den tantriska kraften i vajrayanafilosofin gjorde sig åter påmind i februari 2003 genom en vision av en dakini med ögon som lyste med ett starkt, grönt, kristallklart sken. Detta betecknade också början på en ny fas i min andliga utvecklingsprocess. Dakinier är beskyddare av den tantriska vajrayanabuddhismen. Någon natt senare drömde jag om en gudinna som föddes ur sina föräldrar i himlen genom en delning som kändes i mig själv. Hon visade en dikt som var utformad som ett smycke eller en ädelsten. Idag förstår jag att detta var en visdomsgudinna som visade en tantra (tantrisk text). Mötet med gudinnan aktiverade också åter mina tankar om kärleken och den balanserat manligt-kvinnliga kraften.
Nu började också vissa insikter om att jag hade upplevt tillämpning av yoga tantras, till exempel drömyoga, att gry hos mig. I samband med en mycket stark vision av shivalingan aktiverades också mantrat ”om mani padme hum”.
Jag kom till ett underbart vackert palats i drömmen, det var som en juvel eller ett heligt tempel bestående av stilla rymd och gudomlig kraft. Dagen innan hade jag en vision av en meditationsbuddha eller yidam. Visionen av hjulkorset återkom också vid den här tiden.
Jag blev medveten om att den 24/4 2003 hade det gått tre år, tre månader, tre veckor och tre dagar sedan den första januari år 2000, den första dagen på det första hela året av min andliga process. Detta motsvarade för mig den tid en tibetansk asket tillbringar i avskildhet. Jag hade en känsla av att det skulle ske något slags genombrott då och jag fick också ta emot en obeskrivlig kraft och nåd den dagen. Samma natt upplevde jag att fyra krafter som höll mig nere plötsligt släppte taget och lät mig bli fri. Jag steg upp genom en underbart varm himmelsblå rymd, upp i den blå buddhahimlen.
Natten efter upplevelsen av de fyra krafterna som släppte taget och uppstigandet till den blå buddhahimlen fick jag en väckningssignal från Yeshe Tsogyal och Padmasambhava, Guru Rinpoché. Jag fick ta emot kraft och information från dem båda och jag togs in i Padmasambhavas kraftfält. Jag förstod så småningom att Padmasambhava alltid hade varit min guru, en av de två mästarna på de gamla tavlorna i drömmen från 19/7 2002.
Jag förstod den 4/5 2003 att jag var en reinkarnation av den tibetanske kungen Trisong Detsen. När jag insett detta började Bardo Thödol (Den tibetanska dödsboken) att öppnas för mig och jag fick ett meddelande från mina andliga lärare som talade om att det skulle ske en stor invigning som skulle vara en förening mellan himmel och jord. Den kraft som ledde arbetet stod för resultatskapande visdom, syntes och upplösning av karmiska band och den utgick från alla mästares gemensamma centrum.
Mina insikter under denna fjärde period handlade bland annat om vem jag egentligen är, att jag är en tantrisk buddhist, en tertön som skall uppenbara läran på nytt. Jag förstod på ett plan att jag var på väg mot att förverkliga buddhaskapet men denna insikt var oerhört svår att ta till sig på det jordiska planet. Det var länge dolt för mitt lägre jag vad det hela gick ut på, vad det var för filosofi som jag var en representant för och vilka som var mina andliga guruer och lärare. I slutet av det fjärde året steg dock Guru Rinpoché (Padmasambhava) och Yeshe Tsogyal fram och överförde sin kraft och andliga visdom till mig.
Kärlek - förbrödring, sammansmältning och uppgående i Alltet
Inom den tantriska vajrayanafilosofin är kärleken och den gemensamma träningen ett nödvändigt medel för att nå upplysning eller fullkomnande. Det var denna starka kraft som jag upplevde som drivkraften i min egen utveckling och jag kände en stark önskan att få den bekräftad och vördad av den som jag upplevde som min andliga partner. Jag försökte gång på gång dela med mig av mina upplevelser, bland annat genom Förklaringsboken som jag skrev under hösten 2002, men fick ingen bekräftelse. För mig var det viktigt att erkänna det som skedde, att inte döda det barn som var kärleken.
Liksom tidigare verkade en stark kraft inom mig som strävade mot förbrödring och gemenskap. Jag hade uppenbarligen deltagit i grupper och andliga brödraskap i många liv och längtade efter dessa gamla vänner. Den tydliga överensstämmelse som jag såg mellan Hilma af Klint och den grupp som hon arbetade tillsammans med och mig själv och kamraterna i qigonggruppen gjorde att det var extra viktigt för mig att vi skulle enas och hjälpa varandra framåt. Denna starka strävan mot förening och gemenskap blev åter aktuell i samband med de stora andliga invigningarna under våren och försommaren 2003.
Mitt problem med mina vänner inom qigonggruppen och deras osjälvständiga beroende av den falska mästaren kom upp till ytan i samband med vissa starka kraftpåslag och naturligtvis i samband med min kamp för att lösa upp de skador och blockeringar som jag hade fått i samband med den spanska inkvisitionen. Jag upplevde en stark förtvivlan över allt förtryck som skapats av de kristna kyrkorna genom tiderna. Men jag kunde också se att den undervisning som jag hade fått genom qigongskolan om de negativa effekter som skapas i dyrkan av ”guruer” och ”mästare” och hur sådant hindrar andlig utveckling var nyttig för mig. Jag hade aldrig tvivlat på att det är viktigt att gå den egna vägen och jag fick slå mig till ro med att alla människor själva måste hitta sin egen väg.
Reinkarnation och upplösning av karmiska blockeringar
Jag tillät mig efter två och ett halvt år att ta del av Hilma af Klints efterlämnade anteckningar. Jag visste ju egentligen redan från första stund att hennes liv och mitt liv var förenade, men jag ville samtidigt att min egen utveckling skulle ske ostört. Framförallt ville jag vara säker på att jag inte förstörde det bevis på reinkarnation som jag visste skulle skapas genom hennes och mina gemensamma upplevelser. När jag väl tog del av Hilmas anteckningar fick jag också många bekräftelser på att hon verkligen hade arbetat med att skapa den första delen av detta bevis och på att min egen kamp och mina strävanden var en direkt fortsättning på det Hilma hade arbetat med.
Den långdragna kampen med den karmiska skada som jag hade fått i samband med den spanska inkvisitionen förföljelse av och mord på Juan del Castillo på 1530-talet kom äntligen till sitt slut. Jag fick bekräftelse på vad som hade skett genom information i en artikel från 1954 och jag såg också hur Juan del Castillo fortfarande satt fast i sin ilska och vanmakt i sin stencell. Processen för att lösa upp detta trauma och befria fången, och därigenom också mig själv, krävde dels att jag återigen blev tvungen att försöka förklara det som hade hänt för mina kamrater i qigongträningen och dels att jag själv kunde förlåta det som hade hänt. Jag kände starkt att kärleken är den kraft som renar, läker och befriar. Det var också tydligt att jag var tvungen att själv förstå vad som hade hänt, genomleva traumat och nå försoning och förlåtelse. Jag måste trösta och läka mig själv (Juan del Castillo) men också den människa som hade svikit Juan del Castillo (och därmed mig). Ett liv i inkakulturen gjorde sig också påmint och med det en sorg över spanjorernas och den katolska kyrkans brutala utplåning av denna kultur.
Ett liv i Tibet på 700-talet som kung Trisong Detsen som också var Padmasambhavas lärjunge kom upp till ytan. Principen för och meningen med karma och reinkarnation blev mycket tydlig för mig under denna period. Det var uppenbart att jag hade förberetts för det som skedde i tidigare liv och att jag hade skaffat mig kunskaper i dessa liv som hade legat dolda men som nu plötsligt aktiverades. I livet som Trisong Detsen hade jag avgett ett löfte om att arbeta för att i ett senare liv uppnå buddhaskapet och samtidigt göra min utveckling till en undervisning för dem som skulle följa efter. Det nära bandet mellan läraren Padmasambhava, Yeshe Tsogyal och Trisong Detsen aktiverades också i det sista steget före fullbordan när jag fick den sista överföringen av kraft och kunskap innan förverkligandet av trikaya-buddhan.
De gamla mysteriefilosofierna
Jag fick alltså i juli 2002 information i en dröm om två av mina gamla mästare, taoismens fader Lao Tzu och någon annan som dock fortfarande var dold för mig. Jag fick också en ny kontakt med den tibetanska filosofin och hörde ordet ”bönpa” som visade sig vara beteckningen för en anhängare till den gamla tibetanska bön-religionen. Knappt ett år senare visade sig den dolda mästaren vara Padmasambhava, guru Rinpoché, som införde den tantriska vajrayanabuddhismen i Tibet.
Jag fick flera påminnelser om Fadern och om säd, att det var dags för skördetid och att jag hade till uppgift att föra hem skörden. Vid den tidpunkten hade hag ingen aning om vad detta stod för men nu kan jag se kopplingen till Vairochana, sädens Herre, som är den centrala buddhan inom vajrayanabuddhismen.
Den process som jag gick igenom, och som jag kallade en ”dualprocess” enligt Hilma af Klints benämning, var en tantrisk process. Tantra betyder väv på sanskrit och tråd på tibetanska, viket illustrerades genom en dröm den 21/8 2002. Jag fick också information om att det ”krigsspel” som jag deltagit i var en tantrisk process genom en dröm den 22/9 2002. Men jag kände vid den tidpunkten inte till den gamla tantriska filosofin där kärleken beskrivs som ett nödvändigt medel för att utvecklas och nå andlig fullkomning.
Den gamla kvinnan (gudinnan) gjorde sig åter påmind genom drömmar om att hennes hus höll på att renoveras (att hennes filosofi höll på att återställas) och med symboler som halsbandet.
Jag fick visioner av kristallklart vita lotusblommor med guldpistiller i mitten som smälte samman till en blomma. Lotusblomman är en viktig symbol inom indisk filosofi och inom buddhismen. Lotusen symboliserar rening, befrielse och fullt utvecklad står den för fullständig upplysning. Lotusen är förbunden med processen att bli en buddha.
I en dröm om ett brev från den andra sidan som innehöll hög information och stora hemligheter fanns också russin och ett meddelande om att ”jag vill inget högre än att få komma tillbaka till jorden”. Dionysos var förbunden med vin och vindruvor.
Under våren 2003 aktiverades hinduistisk och buddhistisk filosofi för mig med visioner av en dakini, gudinnan Tara, en lysande grön shivalinga med mångfärgade ädelstenar runt basen etc. Jag ansåg att Kristus var samma kraft som Shiva. Jag såg en vision av en meditationsbuddha. I den tantriska vajrayanabuddhismen är mandalor med fem meditationsbuddhor (yidam på tibetanska) en central del av filosofin. De tre rötterna i vajrayana är guru, yidam och dakini, alla dessa begrepp aktiverades i mina upplevelser under våren 2003.
Avsked och frigörelse - att släppa jorden
Avskedstagandet eller snarare frigörelsen från det jordiska livet fortsatte, vilket naturligtvis också skapade sorg och separationsångest. Min tyngdpunkt hade flyttats från jordiska relationer till den andliga dimensionen och det kändes som om jag inte skulle bli kvar i detta livet. Ett nytt kraftigt avskedstagande från jorden och detta livet skedde i februari 2003, det var samma kraft och process som var aktiv vid samma tid året innan. Denna kamp kulminerade i ett stort överlämnande där kraften var så stark att jag faktiskt var beredd på att kroppen skulle dö.
Bekräftelse och fullbordan på denna nivå
Den stora bekräftelsen på att jag var klar att gå vidare till nästa nivå kom genom den invigning genom överföring av kraft och kunskap som jag fick ta emot av Padmasambhava och Yeshe Tsogyal.