Initiering - den 19:e augusti 1999
En initieringsdröm
Min starka andliga utveckling startade helt plötsligt i augusti 1999 i samband med att jag gick en nybörjarkurs i qigong. Under kursen hörde jag en kvinnlig röst inom mig som sade: "Du får fortsätta från den nivå där du slutade". Jag blev lite förvirrad, jag kände mig verkligen som en nybörjare i träningen och jag förstod inte alls vad detta betydde. Natten efter kursen, den 15:e augusti 1999, hade jag en underbar dröm.
Jag drömde att jag gjorde Lyft upp Qi och det började abrupt med den sista gången man lyfter armarna över huvudet med händerna ihop. Jag upplevde att jag var i en katedral där allt badade i ett gyllene ljus, på samma gång skapades katedralen av Lyft upp Qi. Rörelserna var inte bara ”gymnastik” utan en lovsång till en högre kraft. Samtidigt fanns det också en känsla av att det var en rymdraket, att kraften gjorde att den lyfte och lämnade jorden. Drömmen och känslan i den var absolut unik för mig. Jag vaknade och i samma ögonblick hörde jag en röst i mitt huvud som sade: ”Det som är bra för kroppen är bra för Qi och det som är bra för Qi är bra för kroppen.” Detta kändes mycket sant och viktigt, man behöver inte bestämma om man skall träna kropp eller Qi, allt hänger ihop!
Direkt på måndag morgon efter kursen började jag skriva dagbok. Detta var något som jag aldrig tidigare gjort som vuxen, men nu letade jag reda på en inbunden bok med tomma sidor och började skriva. Det var som om jag redan nu visste att det skulle komma att hända något som jag skulle behöva dokumentera.
Ett kundalinigenombrott
Initieringen in i mysteriet skedde inom ramen för den qigong-grupp som jag just hade anslutit mig till. Denna initiering skedde under den första veckan som jag tränade qigong och under den första gemensamma träningen som jag deltog i. Det hela började med en ut-ur-kroppen-upplevelse. Plötsligt var jag uppe under taket, högt uppe över min egen högra axel. Jag såg alla människorna i rummet men inte som de vanligtvis ser ut, utan nu var alla som stora ovaler av energi. De ”vanliga” deltagarna var gråaktiga men alla lärarna som stod i raden längs bak hade ett starkare och ljusare sken. Mellan dem fanns någon sorts slangar eller trådar, och jag såg att ”min” slang var vit, platt och livlös. Jag visste att den på något sätt var tom, att kontakten inte var som den skulle.
Kraften var enormt stark, jag kände det i ming-men (en punkt på ryggraden, i korsryggen), och jag kände också en stark kontakt med de tre manliga lärarna. Plötsligt kom jag in i ett helt tomt ”mentalt” rum. Det var som om jag var i ett annat universum, men jag kände mig inte rädd utan var däremot svagt road, jag visste att jag varit där förr. Visst kände jag mig fumlig och osäker men jag hade ändå en viss auktoritet, kände att jag ledde det hela på något sätt. Framförallt hade jag en stark känsla av att stå ”över” det som hände, jag var inte oengagerad men på något sätt känslomässigt lugn eller fri.
I slutet av träningen såg jag min ryggrad i genomskärning, det var som om jag såg in i min egen kropp och ryggraden var som en skala eller en termometer. Jag såg att ”kvicksilverpelaren” nådde ungefär två tredjedelar upp i ryggraden. När vi slutade träna var det som om jag och några andra var i samma inre rum, vi hade en helt klar telepatisk kontakt. Någon frågade ”vad hände” och någon annan svarade att ”det är den där nya”. Någon frågade mig ”hur långt kom du” och jag svarade ”två tredjedelar, 66 procent”. Någon kommenterade ”hon gav mer än hon tog emot.
I Hilmas målning Serie UW. Grupp 9. Duvan nr 3. och i min tillhörande text i Galleriet finns en beskrivning av den port till andens rike som kan öppnas för själen genom kroppen och dess träning.