Att vara rättrådig innebär att man låter andra utvecklas i sin takt och med alla medel försöker underlätta deras väg. Varje ingrepp i en annan människas liv skall ses som ett övergrepp om det inte görs av ren kärlek och omtanke. Har man fått förmågan att påverka andra har man också fått en förpliktelse att göra det på rätt sätt. Det vill säga med hänsyn till vad som i längden är bäst för den andra personen och inte för att själv vinna fördelar.

 

Den gamla regeln att ni inte skall göra mot andra vad ni inte själva vill bli utsatta för kan därför ses som en komplettering till grundregeln att man aldrig får skada en annan människa fysiskt eller psykiskt.

 

I varje människa bor en stark känsla för att värna om det egna jaget och detta är i sig inget felaktigt. Men denna omsorg om sig själv måste en människa komplettera med omsorg om andra människors välfärd i lika hög grad som om sin egen.

 

Om en människa förgriper sig på sig själv eller något annat liv förgriper hon sig på Gud. Gud finns i allt skapat. Låt denna sanning bli en ledstjärna i allt handlande, allt du gör mot en annan varelse gör du mot Gud. Vi är alla delar av samma stora Helhet. Allt är ett. Allt hör samman.

 

Ett ömsesidigt givande och tagande är grunden för allt liv från det största till det minsta. Guds kärlek strömmar ut över människorna men de måste förstå den ömsesidighet som finns in­byggd i all kärlek för att få full kunskap om den. Där ömsesidighet, jämvikt och harmoni rå­der inom varje människa, mellan människorna och mellan människan och det Gudomliga har man nått ett paradisiskt tillstånd.