Ett fullständigt självförverkligande innebär att man är till stånd att uppleva en kärlek som är en avbild av den Gudomliga kärleken. Vägen dit är lång, den lilla gnista av kärlek som ursprungligen skapade livet skall så småningom växa ut till en trogen avbild av den stora kärlek som är alltings skapelse och ursprung. Vägen till detta mål är vägen genom jordeliven.

 

En människa som hjälper sina medmänniskor framåt i kärlek bidrar till sin egen och det stora helas frälsning. En frälsare är en människa som låter kärleken växa och förmeras hos sina medmänniskor. Tar man tillvara varje möjlighet till att öka kärleken i världen har man nått en frälsarstatus. Detta är ett slutsteg i den mänskliga utvecklingen. Inte förrän man genomlidit många liv i kärlek och tillbedjan kan man räkna med denna status.

 

Universums grund och ursprung är Gudomlig kärlek och en människa som förverkligar sin rätta uppgift är en brännpunkt för denna kraft. I sin fulla blomning är en människa en representant för Gud och har därmed intagit sin rätta plats i Universum.

 

Det största en människa kan utföra är att göra sig själv till en avbild av den Gudomliga kraften och kärleken. Genom att förkroppsliga detta ger människan sin hyllning till allt livs Herre.

Låter man sig användas för syftet att sprida och förmera Guds kraft och kärlek är man som människa fullkomlig i våra ögon. Ett kärl fyllt till brädden som erbjuder medmänniskorna att dricka därur. En kalk full av offerblod som fyllts av kärlek. I andens rike kan detta förverkli­gas än idag, och för dem som når källan som flödar över av livets vatten öppnas möjligheten och plikten att förmedla detta till sina törstande bröder.