Den gruppering som vi bildade runt Mästaren hade förberetts under långliga tider och avsikten var att den skulle utgöra grunden för hans vidare arbete på Jorden. Dessa människor sändes ut som hans ombud för att förkunna sanningen till alla folk på Jorden och först nu har de vuxit och mognat på ett sådant sätt att hans uppgift kan slutföras. De finns bland alla folk och de väntar på den stora återkomsten. Att de skall få förenas med sin herre och Mästare så som utlovat var.

 

Allt som han förkunnade kommer att infrias på jorden den dag hans älskade och lärjungar är vuxna att utföra sin del av det stora arbetet. Allt som gjorts för att stärka och utveckla dem har gjorts av kärlek. Deras uppgift är stor men vi har lett och övervakat deras utveckling med detta stora syfte som ledstjärna.

 

Utveckling är att bygga på tidigare steg och inte förrän de grundläggande sanningarna är en outplånlig del av ett mänskligt medvetande kan hon lyftas upp till nästa nivå. De själar som fördes samman runt Mästaren hade tillsammans förberetts för sin uppgift och de har också efter denna tid levt liv där den fortsatta utvecklingen skett i samverkan mellan oss och dem som grupp. Denna utveckling har alltid skett i sammanhang där den andliga tillväxten stimulerats men det har inte nödvändigtvis skett i harmoni.

 

Johannes och de andra lärjungarnas lidanden användes av oss som leder dem för att stärka deras tro och övertygelse. Det som Mästarens liv lärde var de själva tvungna att leva i praktiken för att de i hans efterföljd skulle kunna nå fullkomning. Varje liv har varit ett steg på vägen mot detta mål, och förutsättningarna för att det skulle lyckas var att vi kunde inplantera kunskapen om vår, och därmed Guds, existens i deras medvetanden på ett sådant sätt att det inte utplånades mellan liven.