Sökandet efter den Gudomliga kärleken tar sig formen av sökande efter en jordisk kärlek. En man eller kvinna får personifiera det Gudomliga. I varje människa finns en bit av den Gudomliga anden och denna söker alltid efter sin motpart. När manligt och kvinnligt förenas blir för ett ögonblick anden hel men så snart de två skiljs åt är människan återigen halv.

 

Sexualiteten är den kraft som hjälper människorna framåt mot en förening med det Gudomliga. Den kärlek och längtan till förening och enhet som ligger i sexualiteten är en återspegling av Guds längtan efter människorna. I den fysiska kärleken till en annan människa finns fröet till det som i sinom tid skall bli föreningen med allt.

 

En stark kärlek som styrs och förs in i andra fåror än den fysiska tillfredsställelsen är en omvälvande kraft. Den kan ses som en Gudomlig gåva som rätt förvaltad kan ge varaktig glädje och tillfredsställelse. Kärleken är en så stark kraft att den lätt får ett otränat och odisciplinerat sinne att duka under för de instinktiva reaktioner som finns inbyggda i alla människor som en garanti för den mänskliga rasens överlevnad.

 

Kärleken är grunden för allt skapande. I polariteten mellan den manliga och kvinnliga kraften, i längtan efter sammansmältning och helhet, i lusten och glädjen finns all skaparkraft. Utan driften att förena sig med sin motpol fanns ingen kraft till liv och förmering. Denna skapande drift kan spåras i allt liv men i mer eller mindre förädlad form.

 

I Gud finns bara helhet och enhet. Den Gudomliga kärlekskraften låter båda aspekter av varande balanseras i perfekt harmoni. Genom att integrera kvinnligt och manligt i sig själv kan människan uppnå en status som möjliggör en förening med denna Gudomliga harmoni. Så länge den ena eller andra aspekten förtrycks i personligheten är människan ofullständig.