Kroppen är själens boning och den måste utvecklas i sin fulla kraft för att mäkta rymma ett uttryck för det Gudomliga livet. I långa tider har denna sanning legat gömd, att kroppen är själens käraste leksak och dyrbaraste kärl. Om man inte vördar kroppen kan man heller inte räkna med att själen skall utvecklas som det är avsett. Allt i tillvaron har en mening och ett sammanhang med Gud, så och livet i kroppen. Denna gåva borde människorna tacka Gud för varje dag. Att få leva ett fullödigt liv i det jordiska är den allra bästa förberedelse för ett liv i nästa tillvaro, hinsides det jordiska. Inte borde detta vara svårt att förstå. Livet är ju givet av Gud och allt liv bör vördas. Allt har sin tid och en människas vandring i det jordiska är en tid för växande och utveckling.

 

Förstår man sin dubbla destination, att man både måste leva i jordelivet på ett rättfärdigt sätt och finna sin väg tillbaka till det stora urhemmet kan man skapa en balans i sin tillvaro som möjliggör att denna dubbla uppgift kan förverkligas. Det ena kan inte vara fullständigt utan det andra. Ett rikt och fullödigt jordeliv är en förutsättning för en sann andlig utveckling. Ett liv i materien är en nödvändighet för att andens rike skall kunna erövras.

 

Att leva i anden och i materien är ett för den som förstått att Gud finns i allt i skapelsen. Genom kroppen öppnas porten till andens rike. Kroppen är det instrument som anden spelar på. Att träna och utveckla sin kropp så att den blir ett instrument för det Gudomliga är en förutsättning för sann andlighet.