Till
Startsidan Ladda ner texten i Word-format
för utskrift
Texten från de Höga Mästarna
Mottagen av Åsa Kleveland
2001-08-23 -- 2001-09-06
23/8
Detta är den första delen av det som så småningom skall forma ett helt budskap till hela mänskligheten. Vi har nu kommit till den tid då alla profetior skall uppfyllas, alla gamla löften infrias. Den glädjetid som står för dörren kan ingen idag göra sig en bild av men den kommer inom kort att inledas.
Alla resor börjar med ett litet steg, så och denna. Idag skall det ske något som kommer att ha betydelse och inverkan under lång tid framåt. Mänsklighetens strävanden kommer att få en helt ny inriktning och en ny tidsålder inleds nu. Varje början är svår men effekterna kommer så småningom att visa sig. Låt oss bara göra oss hörda igen så kan allt ske. Allt som de gamla profetiorna handlade om skall infrias nu. Andens rike kommer att etableras på Jorden och Guds härskaror att sänkas ner för den sista striden. Det är inte ett krig mellan bröder utan en andlig strid som står för dörren. Allt som tidigare har utspelat sig i materiens rike kommer nu att ske i andens rike.
Glädjen är så stor här hos oss över det som sker. Våra ansträngningar kommer att krönas med framgång och vårt stora arbete skall äntligen lyckas. Visst har vägen hit fram varit lång men nu är vi äntligen vid målet. Det verkliga arbetet kan ta sin början. Vi är ju så måna om att Jordens barn skall få en möjlighet att utvecklas i den riktning som hela tiden legat i deras genetiska kod. Utvecklingen är faktiskt inskriven i människans innersta struktur och den är ofrånkomlig. Men man kan naturligtvis själv kämpa emot eller påskynda den. Den fria viljan styr alltid i första hand.
Människans fria vilja är den gåva Gud gav vid skapelsen. Utan den skulle allt ha varit meningslöst. Men den är också något som måste utvecklas, styras i rätt riktning och det är detta som vi benämner Evolutionen. Att varje individ skall utvecklas till sin fulla potential. Till det den var avsedd att bli.
Det är en stor sanning att varje själ som går ner i en inkarnation har en speciell uppgift. Den skall utvecklas för att ta ytterligare ett steg mot det som hela tiden varit det slutliga målet. Att få förenas med det Gudomliga i all sin glans. En förening som ytterst syftar till att ge människan en gudomlig status, i den mån nu något sådant kan förstås från det jordiska perspektivet.
Att vara ett med Gud innebär att ha tillgång till det gudomliga förrådet av vetande och kunskap. Det kan verka som en liten del av vad man skulle kunna tro att det innebär att vara gudomlig. Men det är den stora nyckeln till allt annat. Att veta är att kunna. Kunskap utan tro är i sin tur bara förgänglighet. Kunskapen kommer till den som är mogen att ta emot den. Den sänds från de Gudomliga nejderna ner till Jordens barn och de har bara att öppna sig och ta emot våra gåvor.
Vi vill ju verkligen ge allt vi kan och vi strävar ständigt mot att allt skall förbättras, bli allt mer i samklang med de Gudomliga. Men förbättring kan ibland felaktigt tas för försämring, nedgång. En stor kris i mänsklighetens historia har dock alltid inneburit en förändring, att något skett som var av stor vikt, var nödvändigt. Historiskt sett var alla kriser av godo, innebar nödvändiga utrensningar och förändringar.
I dag är inte krisen på det materiella planet utan på det andliga. Den andliga hungern, svälten kan spåras över hela jordklotet. I massans beteende ligger en så stor hunger efter andlig upplysning att den nu tar sig uttryck som verkligen kan tolkas som sjukdom. Människor är så vilsna i sin andlighet att de tappat all urskiljningsförmåga på detta område. Man tyr sig till vilken självutnämnd mästare som helst. Den egna, inre ledstången saknas och därför söker man hela tiden yttre stöd från olika sorters auktoriteter. Men människorna måste växa upp nu.
Vi vill att varje individ skall nå sin fulla potential och detta kan bara ske genom den egna inre vägen. Denna väg som de stora Mästarna i alla tider talat om. Inte att slaviskt lyda olika yttre påbud, utan att man finner sin egen trygghet och styrka genom att verkligen känna sig själv. Och hur skall detta ske? Man måste vara medveten om att det är en mycket lång process, något som tar många människoliv att utföra. Men samtidigt är varje ögonblick i varje liv viktigt för att denna utveckling skall gå framåt. Inte skall man bäva vid denna tanke, ty människolivet i sig är den bästa skolan för förkovran på det andliga området. Varje steg framåt skapar en grund för nästa och varje steg, hur enkelt det än är, är nödvändigt. Att bli ett med det Gudomliga innebär att bli sig själv.
Vi är alla menade att bli perfekta i den mening att vi då uppfyller det som ligger inprogrammerat i den genetiska koden. Men varje själ har också sin unika uppgift i det stora verket. Var och en är viktig, ja ovärderlig för att allt skall bli som det en gång var bestämt. Detta innebär att vi alla har ett enormt ansvar för andra och för oss själva. Vi får inte förspilla den möjlighet vi fått till utveckling i den aktuella inkarnationen. Vi kan aldrig veta vad som är vår uppgift i nuet, vad vi behöver lära oss i detta steg, men alla möjligheter till utveckling ges oss genom de omständigheter vi blir satta i.
Det finns en kärleksfull vilja som alltid ser till vars och ens bästa. Inte får man alltid det man vill ha, men man skall alltid vara säker på att få det man behöver. Detta är en stor sanning, att vi ödmjukt skall ta emot det som livet ger oss eftersom vi då får största nyttan av varje gåva. Hur svårt detta kan vara vet ju var och en men alla vet ju också att man ser helheten på ett helt nytt sätt när man tittar tillbaka på det som hänt. Mitt i en situation upplevs ofta skeendena som osammanhängande och utan inbördes sammanhang och mening. Men den stora bilden är helt annorlunda. Allt har en mening. Minsta, till synes slumpmässiga företeelse kan medföra effekter för lång tid framåt. Det som sker i det dagliga livet ger alltid den bästa skolningen eftersom liv är kunskap. I livet finns kunskapen inbyggd.
Vi vet egentligen alltid vad som är bäst för oss, men om vi inte har den inre styrkan klarar vi aldrig av att välja den väg som är rätt för just mig. Att bygga upp sin styrka och självständighet är verkligen varje individs skyldighet. Visserligen sker ju detta mer eller mindre automatiskt men vi kan också välja att öppna eller stänga oss för olika typer av inflytanden.
Om vi lyssnar till det vi innerst inne vet är rätt kan vi själva styra vår utveckling och på så sätt komma fortare framåt. Den dag man har total kontakt med denna inre röst har man också total frihet. Då kan inget yttre störa den inre utvecklingen längre. Man vet instinktivt vad som är meningsfullt att ägna sitt liv och sin tid åt. Man kan prioritera utan att skada omgivningen och man vet när det är dags att byta inriktning på sitt liv. Men en brist på inre kontakt ger vilsenhet och ofta i förlängningen kroppsliga sjukdomar och problem. Det kan tyckas hårt att lägga ansvaret för hälsan på den enskilde, men det är vars och ens plikt att vårda sig själv och sin kropp.
Men ni vet ju också att kriser och problem är gåvor för att hjälpa er framåt. En kroppslig åkomma är ofta ett meddelande om att något är fel i sättet att leva. Visst förekommer det mer eller mindre slumpmässiga sjukdomsförlopp men kroppen är en osviklig barometer för den själsliga friskheten. En sund själ i en sund kropp är en gammal sanning som kan låta som en självklarhet men i själva verket rymmer en djup sanning. Om själen mår bra mår också kroppen bra och vise versa. Varje åtgärd som skadar själen tär också på kroppen, och när kroppen skadas lider själen.
Själen är den del av människan som är oförstörbar, men det innebär inte att den är osårbar. En själ kan förtryckas och skadas, bindas i bojor och tryckas ner. Men själen kan också ses som det innersta väsen som talar om för oss vad som är rätt, om vi bara lyssnar till den. Den har tillgång till all vishet och en själ som får komma till fullt uttryck i kroppen är fullkomlig.
Kroppen är själens boning och käraste ägodel. Men om man berövar själen kontroll över kroppen blir den hemlös och olycklig. Den hjälper sig själv om den får möjlighet, men om yttre omständigheter stör alltför mycket berövas den denna kontroll och kroppslig ohälsa blir följden. Att känna sig själv och lyssna till sig själv är a och o för ett lyckligt liv. Inte att lyssna till minsta nyck som egot ger uttryck för, men att verkligen ta fram det som ligger djupast i människan och låta det styra allt som sker.
Man kan alltid finna sig själv men det är ett stort arbete. Det finns inga genvägar utan hela utvecklingen måste genomlöpas. Men alla har gått varje steg och alla kommer förr eller senare att vandra vägen till slut. Visst finns vi alla på olika nivåer, men vi måste också ha ödmjukhet och hopp. Ödmjukheten att inse att oavsett hur långt vi nått har vi alla en gång stått vid samma begynnelse, och hopp om att oavsett hur långt vi har kvar kommer vi alla en dag att nå målet. Att självet skall få blomma ut i full frihet och då är vi också färdiga för nästa steg i den kosmiska resan. Karma har spelat ut sin roll och personligheten kan läggas av för det som är evigt.
Vi kan egentligen inte förstå detta förrän vi står där, men vi måste ändå försöka arbeta mot målet. Och kunskapen finns, den har förkunnats i alla tider men vi har varit mycket ovilliga att lyssna på den eftersom det arbete som krävs inte ger någon direkt belöning på Jorden. Innerst inne har vi alla sanningen klar för oss men den döljs av lager på lager av stofttäta materiekonstellationer. Sanningen vill arbeta sig fram men den hindras på sin väg av allt som personen lagrat på sig av erfarenheter under jordevandringen.
Detta kan synas märkligt, livet på Jorden är ju en nödvändig skola, men det innebär att erfarenheterna måste bearbetas, omvandlas i en förädlingsprocess. Det som verkar som något ont måste omvandlas till något gott. Det som är en bitter erfarenhet måste göras om till en framgång. Hat måste omvandlas till kärlek. Allt arbete på själens område utgörs av sådana omvandlingar. Själen är den sanna alkemisten och får han verka i full frihet kommer han att omvandla bly till guld, värdelös materia till en oskattbar rikedom.
Hur detta kan ske är en stor hemlighet men tiden har kommit för att vi skall avslöja denna rikedom av vetande som hittills legat förborgat i några få upplysta medvetanden. Nu är tiden kommen för den stora massan att få tillgång till dessa oskattbara klenoder. Inte förrän man förvärvat detta vetande kan man nå målet. Och nu skall det överföras till det stora gruppmedvetandet, till hela Jordens befolkning. Vi arbetar alltid på lång sikt men nu och då tillåter vi ett större steg framåt, och just nu är en sådan tid.
Vi har alltid deltagit i Jordens utveckling men hittills har det skett helt fördolt för de flesta människor. Idag är vi dock beredda att börja visa oss mer öppet, ge en mer direkt ledning och undervisning. Vi kan inte låta utvecklingen fortsätta som förut utan nu måste vi ge våra barn en mer direkt hjälp på deras väg mot fullkomnande.
Ananda
Varje människa kommer förr eller senare till en punkt i sin utveckling där hon vaknar upp till medvetande om vem hon egentligen är och vad hennes mål består i. Detta har inte att göra med jordiska strävanden och kortsiktig maximering av de egna njutningarna utan ligger på ett helt annat plan. Plötsligt förlorar mycket av det livet kan erbjuda sin lockelse och hågen vänds åt ett helt nytt håll.
När detta sker betyder det att den sista etappen på den långa resan mot självförverkligande inletts. Hur lång denna etapp är och i vilken inkarnation den slutgiltigt skall avslutas ligger helt förborgat för individen. Man kan dock vara säker på att det är ett långvarigt och hårt arbete som inletts, men det kan också påskyndas på olika sätt. Individen kan själv intensifiera sin strävan och därigenom gå snabbare framåt. Men hur det skall ske är ingen statisk sanning. Det varierar från person till person och från tid till annan.
Varje försök i denna riktning är dock något som noga noteras, och i den mån det är möjligt sänder vi också hjälp på vägen. Förmågan att ta emot denna hjälp varierar från fall till fall men kan alltid övas upp. Genom att träna sin intuition och sina psykiska förmågor kan man öppna upp kanalen och ta emot denna hjälp mer och mer. Det är ett mycket nära samarbete mellan personen och den lärare som leder honom. Detta är ett förhållande som utvecklas och som lever vidare i liv efter liv. Inte får man kunskap om vem eller vilka som är ens egna lärare annat än i ytterst ovanliga undantagsfall, men deras inflytande finns alltid där och det är av likartad beskaffenhet oavsett vem som leder. Det utgörs av mycket subtila och för medvetandet i allmänhet helt okända inflytanden.
Men arbetet sker på nivåer där förnuftet inte längre har makt. I första hand är detta fallet under sömnen. Genom drömmarna ger vi vår mesta undervisning och detta har varit känt i de flesta gamla kulturer. Drömtydning var tidigare en av prästerskapets uppgifter och därmed erkände man drömmarnas gudomliga status. I och med att det rationella tänkandet allt mer fick insteg minskade drömmarnas betydelse men verkningarna har alltid funnits, inflytandet använts av dem som haft tillåtelse att göra detta. En dröm kan bestå av många saker som inte har någon större vikt men den kan också vara en ledstjärna för medvetandet. Ledningen sker oftast helt utanför medvetandet men impulsen skickas vidare till dessa skikt i människan.
En enkel och för alla lättillgänglig väg till personlig utveckling är att börja arbeta med sina drömmar. I och med att vi använder dem som hjälp i vår undervisning kan man finna mycket som man har behov av där. Vi vill dock aldrig störa den fria viljan och därför kan man i allmänhet inte vänta sig att ledningen skall visa sig i klartext utan man måste verkligen arbeta med att lära sig det språk vi använder i detta fall. Undantagsvis kan dock ledningen ges mer eller mindre direkt och faktiskt i vissa fall i klartext, men då är det tecken på ett mycket högt och välutvecklat inflytande och karaktären på undervisningen är skild från den vanligt förekommande.
I allmänhet använder vi oss av symboler och allegorier, och en stor del av undervisningen består i att förstå detta symbolspråk. Det är på sätt och vis ett universellt språk men det kan inte överföras till enkla regler för drömtydning. Sammanhanget är mycket mer komplext än så. Men den som trängt igenom detta språk har tillgång till en kungsväg för personlig utveckling. Nu kan man plötsligt förstå och reagera på händelser utifrån sin egen speciella situation och man får genom detta en mycket större säkerhet i sitt agerande än om man bara hade de yttre företeelserna att gå efter. Varje gång man lyckas i ett företag på grund av att man litat på den information man fått via drömmarna stärks man naturligtvis i sin tro och fortsätter att söka denna typ av information.
Vanligtvis finns det inget skadligt i att lita på sina drömmar men som med allt annat krävs det naturligtvis att man har kunskap och förståelse. Framför allt kunskap om sig själv och ens egna reaktioner och förståelse för den typ av ledning som ges via drömmarna. Man måste inse att det bara är en hjälp, inget som egentligen styr de faktiska skeendena. Om man tar en dröm som en profetia eller en fast förutsägelse tar man i allmänhet fel. Denna typ av drömmar finns också men är mycket mer ovanliga.
Det vanligaste är att det rör sig om ett tips som man kan ta till sig eller bortse från. Drömmen har oftast inget ödesbestämt i sig utan skall ses som en naturlig del av varje individs själsliv. Det är visserligen en förbindelse med andra medvetanden men deras inflytande är endast en hjälp för att man fortare skall gå framåt. Det egna beslutet är ändå alltid det som påverkar de faktiska skeendena.
I vissa fall har drömmarna en annan karaktär och i slutänden, när kontakten mellan läraren och den som tar emot ledningen utvecklats mycket långt är drömmen porten till en direkt kommunikation. Då öppnas helt andra möjligheter till samarbete i det gemensamma projekt som den personliga utvecklingen utgör. I sådana fall kan också inflytandet utsträckas till andra personer och då skapas en gemenskap som kan bli en verklig drivkraft för utveckling också utanför den enskilda personen. I sådana fall kan människan användas som ett verktyg i arbetet att föra världen och mänskligheten framåt. Man har öppnat en kanal för mer direkt överföring av vetande och kunskap.
I alla tider har inspiration setts som något givet av gudarna och i många fall har inspirationen sin källa i en sådan direkt förbindelse mellan en människa och hans eller hennes lärare på andra sidan det som syns i det yttre. Sambandet mellan oss här och er kan inte nog betonas. Vi finns här för att ni skall få hjälp och ledning och allt som underlättar denna kontakt är av godo. Varje försök från en människas sida att utnyttja det vi ger hjälper henne vidare mot allt större närhet till oss och allt mer direkt tillgång till det vetande vi tillhandahåller. Att utvecklas som människa handlar mycket om att utveckla detta förhållande till dem som leder henne eller honom. Naturligtvis utvecklas man även genom alla relationer till medmänniskorna, men dessa förhållanden har ju sällan det syfte vi har, nämligen att styra människan på väg mot sällhet och självförverkligande.
Vissa människor upplever detta förhållande lättare, är mer medvetna om att vi faktiskt finns och att vi kan vara till hjälp. Det är naturligtvis människor som har ett mer nära förhållande till sina lärare. Det yttersta målet är att människan och hennes lärare skall kunna existera i full symbios med varandra. Det är faktiskt ett dubbelriktat förhållande, båda drar nytta av det som händer.
På materiens plan innebär sambandet främst hjälp och ledning, men på vårt plan är det en del av vårt självförverkligande. Om våra adepter utvecklas och går framåt gör vi också det. Detta kan verka märkligt men allt har ett nära samband. Om en själ utvecklas stärker det också de själar som har samband med honom, oavsett vilket plan dessa andra finns på. Vi har verkligen en gemensam uppgift, det är inget enkelriktat förhållande.
Om människorna insåg sin egen stora betydelse skulle de vörda livet på ett helt annat sätt. Ett liv i kroppen är en gåva man inte bör förspilla. Den möjlighet till utveckling som det innebär är en outsäglig gåva. Oavsett hur de yttre förhållandena utformas är den inre utvecklingen lika viktig. Inget som uppnåtts på det materiella området är varaktigt, skillnader i sådana omständigheter är helt oviktiga i vårt perspektiv. Men hur människan vårdar den gåva hon fått genom sin kropp och sitt sinne har stor betydelse. Att missbruka kroppen, förgifta sinnet på sig själv och andra är en synd i det stora hela. Det är att missbruka en gudomlig gåva.
Vi älskar er oavsett yttre omständigheter, men vi kräver att ni så långt er förmåga räcker försöker ta tillvara de möjligheter livet skänker er. Inte är det lätt att förstå detta och under långa tider i evolutionscykeln är det heller inget problem. Då är det livet i kroppen som skall förstås och utvecklas. Men så snart man kommit till en medvetandenivå som innebär att man förstår sitt ansvar måste man också ta det. Då kan man inte längre skylla på andra för det man drabbas av, utan man måste förstå att livet är ett arbete man tagit på sig och att man faktiskt själv är helt ansvarig för de resultat man uppnår.
Man bör inte längre låta andra styra sitt liv utan arbeta på att göra sig fri från sådant som hindrar utvecklingen. Dit hör okontrollerade inflytanden från andra källor. Ingen behöver eller bör egentligen utsätta sitt inre för sådant som inte är nyttigt. Visst är det ibland oförstånd men en människa som nått en bit på väg måste bli sin egen herre och styra över vad man tar in i kropp och sinne. Visst kan man leva under förtryck och tvingas ta in sådant som är skadligt, men det är ändå inte regel. I stället är det så att man dövar sin inre röst och konsumerar allt som kommer i ens väg utan att ens reflektera över nyttan.
Vårt inflytande minskar i förhållande till hur mycket man belastar kropp och sinne med annat. Allt måste balanseras. Visst är information bra, men om den övergår till att vara ren spekulation i t.ex. våld och sex är den direkt skadlig. Det man tar in i sinnet ger alltid effekt. Det finns inget sådant som ren underhållning, allt påverkar den som tar emot informationen. Man skapar mönster och programmerar in förhållningssätt i hjärnan som man med största sannolikhet hade velat undvika om man varit medveten om dem.
Vill man stärka kontakten med oss måste man dels ge sig tid och utrymme att lyssna till den inre rösten, men man måste också rensa ut sådant som hindrar eller försvårar kontakten. Denna utrensning kan vara mycket svår att genomföra men det är alltid möjligt att finna metoder att bearbeta sina egna attityder och förhållningssätt. Det är en viktig del i den personliga utvecklingen att uppfostra sig själv. Både att lära sig urskiljning, lära sig att värna om sig själv, och att aktivt försöka rena sin kropp och sitt sinne. Vi talar inte om asketism eller några som helst extrema yttringar men om den till synes enkla konsten att leva i livet utan att låta de yttre omständigheterna råda helt oreflekterat. I teorin är det ju enkelt men detta är en mycket stor del i varje individs utveckling.
Innan man kan kontrollera sin egen kropp och sitt eget sinne skall man överhuvudtaget inte ge sig på att försöka påverka andra. Detta kräver naturligtvis en stor självinsikt, men kan ju också vara till hjälp att undvika negativt inflytande. Låt aldrig någon som inte själv har insikt att vårda de gåvor han eller hon fått i livet bestämma över er. Det är faktiskt så att ytterst få människor är skickade att råda över andra. De flesta är på Jorden för att utveckla sig själva och man gör sig en björntjänst genom att förlita sig på någon som har som sin primära uppgift att utveckla sig själv. Det finns en naturlig strävan hos människan att söka stöd och ledning men konsten är ju att finna det rätta stödet och den rätta ledningen. Och vägen går som alltid genom dig själv. Det är en ensam väg men den är den absolut snabbaste och säkraste.
24/8.
Det bästa som kan hända en människa är att han eller hon kan få kontakt med den som leder hennes livsöde. Denna kontakt bidrar till att personen utvecklas i mycket större omfattning än vad som annars hade varit fallet. Utvecklingen kan ske på många olika sätt beroende på vilka områden som behöver utvecklas hos just denna människa. Men gemensamt för all utveckling är att den syftar till samma mål. Att en fullkomlig människa skall skapas. Att vara fullkomlig kan ju synas som en ouppnåelig uppgift men det är dock det sanna målet.
För varje människa finns en livsuppgift bestämd, och den är utformad för att i största möjliga mån underlätta denna utveckling mot fullkomlighet. Varje människa bör känna denna livsuppgift i dess rätta sammanhang. Inte är det att maximera de jordiska njutningarna som är målet för varje liv, utan att utvecklas och gå framåt som människa. För varje människa har en livsuppgift som är unik.
Det som skall ges honom eller henne kommer i full utsträckning när det är dags. Inte förrän tiden är mogen sker ett nytt utvecklingssteg och det måste man vara medveten om. I annat fall rubbar man den naturliga rytmen och i stället för att gå framåt står man kvar på samma ställe. Det är alltså mycket viktigt att man låter tiden verka och utvecklingen ha sin gång utan alltför stora ingrepp.
Vi som styr vet faktiskt vad som är bäst för var och en, och vi är så måna om att ni skall utvecklas som avsett. Tiden verkar alltid i vår riktning även om människorna har svårt att förstå detta. Deras perspektiv skiljer sig ju så oerhört från vårt, både vad gäller tid och uppgift. Man kan tycka att alla skulle förstå sin egen uppgift utan problem för att allt skulle löpa så smidigt som möjligt, men det skulle vara alltför enkelt för att verkligen underlätta utvecklingen. I stället är det striden och kampen som är den rätta gåvan. Genom alla besvärligheter som ett liv alltid innehåller, även om dessa varierar från person till person, kommer personligheten att stärkas och människan att renas.
Från vår synpunkt skall en besvärlig livsväg alltid belönas med en snabb utveckling inom något viktigt område. Det kan tyckas som en stor uppoffring att ta emot smärta med tacksamhet, men har man nått så långt är man på många sätt nästan en fullkomlig människa. Ilska och sorg är naturliga, men dessa känslor bör följas av ett accepterande av den gudomliga viljan för att lektionen verkligen skall göra nytta. Vi låter olika sorters prövningar drabba olika människor men ingen kommer undan eftersom ni alla är på Jorden för att utvecklas.
Era förmågor skall växa och detta sker bäst genom att de härdas i strid på ett eller annat sätt. Oftast är det en strid med det egna egot, den egna viljan. Viljan är så viktig för att människan skall gå framåt men den måste också tuktas under en större vilja. Våra viljor skall arbeta i samklang och harmoni för att den största möjliga utvecklingen skall nås. Om inte detta sker blir människan vilsen och olycklig.
Att inte vara i samklang med den högre viljan är den största orsaken till mänsklig olycka och sorg. När man arbetar mot sin sanna natur och sin sanna uppgift arbetar man alltid i uppförslut. Man känner motgångarna hårdare och man upplever sig som missförstådd och missanpassad. Detta skall inte tolkas som att alla skall arbeta i Guds direkta tjänst, utan varje livsuppgift är lika viktig oavsett art.
När man finner sin rätta väg, vad denna än innebär för just den människan, upplever man harmoni och lycka. Att låta sig styras av yttre företeelser och av vad andra människor tycker och tror leder i allmänhet till disharmoni och olycka. Och framför allt skapar det inte den tänkta utvecklingen för människan. Hur skall man då finna denna harmoni och samklang med den högre viljan?
I varje människa bor en själ som i grunden vet vad som krävs i detta liv. Vi har alla kunskapen inom oss när det gäller vad som är rätt för just mig. Men denna kunskap kan inte nås utan att man arbetar med sig själv. Man måste anstränga sig och vara beredd på att man kan möta motgångar. Vägen är inte lätt men det är det viktigaste arbete en människa har att göra, detta att finna sin egen sanning. Sanningen finns inom er är en gammal sanning och den är evig, lika evig som livet.
Varje gång en stråle av sanningen lyser fram genom en människas medvetande har vi uppnått en framgång i vårt arbete. Varje gång det gudomliga visar sig för människan får han eller hon en ny insikt som är till nytta för resten av livet och ofta även i kommande liv. Vi arbetar ju på mycket lång sikt, men varje framgång i detta avseende påskyndar färden mot målet.
Ni människor ser sällan hur er livsväg stadigt för er framåt mot ett långsiktigt mål men ni kan vara övertygade om att det verkligen är så för var och en av er. Inte kan ni överblicka längden på vägen eller vilken milstolpe ni har passerat, men ni kan ändå alltid vara övertygade om att vi är med och hjälper er framåt på det sätt som är bäst i just ert personliga fall. Plötsligt kan en glimt av tillfredsställelse och glädje avslöja för er att ni är på rätt väg, men i allmänhet avlöses denna av nya besvärligheter men då skall ni veta att nu är det dags för nästa steg framåt.
Vi väljer verkligen med omsorg för att livets erfarenheter skall stärka er på bästa sätt. Även om livets yttre förhållanden är lugna och